Kapitel 1.17 Ett möte som kan avgöra allt

En vacker sommardag så insåg Aia att hon inte var en ungdom längre. Jo, hon var inte ens en mogen ungdom. Tidens tand hade haft sin gång och Aia var nu en  åldring. Med lätt drömmande blick stod hon och stirrade ut genom kajutans fönster. Tiden hade gått så fort. Det kändes som det var igår hon hade flyttat till tant Em's stuga. Många minnen var bitterljuva - Tant Em, Adde. Men summa summarum så hade hon haft ett riktigt bra liv. Trots allt.

Trots detta så började Aia känna att hon ville lämna något efter sig, ett arv för Emrys att förvalta. När hon en dag såg en annons i tidning om att någon behövde ta över driften av ett Hotell & Spa med "underhållningsbehov", men mycket hjärta kände hon att det var för bra för att vara sant att säga nej till.
Det visade sig att Aia's instinkter hade varit de rätta. Inom kort hade hon lyckats ta ett fallfärdigt motell till ett 4-stjärnigt hotell!

Under tiden så försökte Emrys hitta en bra balands mellan skolan (totalt ointressant) och att hänga runt på stranden och leta efter skatter som havet spolat upp. En morgon så hittade han ett stort, välbevarat snäckskal. Emrys hade aldrig sett något liknande. Men till sin stora besvikelse så hände det ingenting när han försökte blåsa i snäckhorent. Frustrerad tänkte han först slänga bort snäckan i en buske, men bestämde sig sedan för att behålla det i sin ryggsäck istället.

 På eftermiddagarna efter skolan brukade han dyka om vädret tillät, eller spendera tid på biblioteket och leta efter gamla skattkartor i bortglömd referenslitteratur. En dag så avbröts hans referens-hoppande av att en tjej hon inte hade träffat på tidigare vandrande in genom entré-dörren. Emrys försökte verka vara nonchalant till en början, men kunde inte slita blicken från henne. Till sist så gick han fram till henne och presenterade sig:
-Tja! (Han försökte se cool ut, men misslyckades...) Mitt namn är Emrys. Jag har inte sett på dig... jag menar - sett dig HÄR förut?!
-*fniss* Hej! Mitt namn är Lill och jag är nyinflyttad.  Min familj flyttade hit för någon vecka sedan.
-Har du fått extra tid för att packa upp eller? Jag har inte sett dig på skolan förut?
Lill skrattade det mest bedårande skratt Emrys hade hört.
-Nej dummer - vi flyttar lätt när vi flyttat. Det gör vi alltid!  Mamma och pappa tror inte på den kommunala skolan utan har låtit mig hemskolas. Lära sig genom att upplevas är bäst hävdar de.
-Låter underbart sa Emrys längtansfullt.Inga tidiga morgnar. Inga läxor...
-Mer läxor än du kan tro och med mamma som lärare så har du inte en chans att komma undan!

Det blev inte så mycket referens-slagande den eftermiddagen. Istället stod Emrys och Lill kvar på samma ställe de träffats och pratade. De pratade om allt mellan himmel och jord och han måste erkänna att det, hur märkligt det än lät kändes som om han hade känt henne hela sitt liv, inte bar i 2 timmar... Kanske var det därför som han inte kände sig ett dugg dum när han frågade Lill om hon ville gå på skolbalen med honom som hans dejt. När hon sa ja kände han ett märkligt, men upphetstande flraddrande i magtrakten som han inte kännt förut. Lyckan blev fulländad när deras läppar möttes för första gången i en rent gudomlig kyss.

Lyckan varade tyvärr inte särskilt länge. När Emrys kom hem så möttes han av ett synnerligen obehagligt, men kanske inte så oväntat besök av Liemannen. Det svartklädda vålnaden hade kommit för att lotsa Milo över Regnbågsbron en sista gång. Fast trots att Emrys visste att Milo var gammal och förtjänade att få vila så kändes det som om något fattades. Något som funnits där hela hans liv trots allt och han fick en sträv påminnelse om livets förgänglighet.

När den stora baldagen kom så vara Emrys inte särskilt sugen på att gå överhuvudet taget. Men Lill övertalade honom. För henne skulle det vara en ny landvinning att få gå på balen med öns snyggaste människa och glittret i hennes ögon och hennes lockande leende fick honom till sist att gå trots att hans hjärta värkte av saknad. Under kvällen gjorde Lill allt hon kunde för att få honom på bättre humär och han hade bara ögon för henne. De blev naturligt nog valda till balens kung och drottning och när kvällen var slut så var han inte singel längre.

Helgen efter så bjöd Emrys med Lill på ett dykäventyr vid hans favoritvrak. Lill var ovanligt tveksam först, vilket var konstigt tyckte Emrys, men med lite retsamt nojsande och pussar på kinden övertalade han henne till sist. Så pass att hon faktiskt ropade:
-Sisten i är en rutten sill!
-Men... ....din dykardräkt? Så ryckte han på axlarna och satte på sig sitt munstycke och gjorde sig redo att dyka i.

Under ytan vände han sig om i vattnet för att lokalisera Lill. Han fann henne snart nog och fick en smärre chock......

- - - - - - - - - - - - - - -
Jag älskar att skriva på det här sättet: Att bara ha några få hörnstenar att utgå ifrån och sedan låta simmarnas egna fria vilja bestämma utgången! :-) Nåja, lite styrning har det varit detta kapitel - men bara liiiiite....