Kapitel 1.3 Äventyret Börjar och Vänner Träffas

Nästa dagen var dagen D - D för Det stora äventyret! Aia var inte lika nervös som hon först trott. Att leka runt med Milo en stund och sortera hela kryddhyllan alfabetiskt flera gånger hade definitivt hennes nerver. Så fjärilarna i magen fladdrade bara lite när hon sköt upp dörren till den stora brandstationen. Eftersom han var så liten så hade hon tagit med sig Milo. Han kunde bara vara på undervåningen, vilket han dock inte verkade ha något emot. Någonstans mitt i rundvandringen började en öronbedövande alarmklocka ringa.
-Jahapp sa Maggan Davborn. Ur askan i elden! Vad säger du Amber, skall vi låta vår gröngöling ta hand om det här? Ser ut som det är Larsson's damråttor som gör uppror igen. Aia kunde se hur Amber gjorde tummen upp bortifrån köket och hon kastade sig på med sina alldeles nya fantastiska kläder och ut i brandbilen. Nu var hon äntligen på väg!

Det var ingen större brand egentligen, precis som Hanna hade sagt. Lite bråte i ett hörn av ett garage som hade självantänt. Men det var nog så pirrigt och Aia kände sig riktigt utsatt där det var hon, en liten fjuttig brandsläckare mot de nästan levande lågorna. Någon timme senare var branden dock släckt och både hon och husägaren kunde pusta ut.

Väl tillbaka på branstationen fick Aia då till slut den genomgång av rutiner och lokaler som hade varit tänkt att hon skulle ha fått FÖRE hon ryckt ut. Det visade sig att brandstationen var i princip självförsörjande vad det gällde allt vad en brandkvinna kan behöva: Mat, träning, sovplatser, wc och dusch. Aia tyckte förståss att det var lite märkligt att sovsalen rymde nästan 4 gånger så många sängar än vad som det fanns anställda brandmän. Men Amber, hennes andra kollega sa torrt att det hade med den rådande lågkonjukturen att göra. Folk stannade inte kvar särskilt länge i Hidden Springs längre, så det behövdes inte längre lika många kvinnor och män som tjänande invånarna. Vilkte Aia tyckte var synd, men förståeligt.

En av en brandmans uppgifter fick Aia reda på var att se till att både hon själv och hennes utrustning var topnotch. Därför ägnade hon resterande eftermiddag åt att serva och underhålla brandbilen. Hon var verkligen ingen expert, men en snabb elev och hon tyckte det kändes förunderligt hemtamt och lugnande för nerverna att kunna känna de fasta, beständiga bultarna och metallen under händerna. Att bli oljig och grisig hade aldrig varit ett problem för henne!

Strax innan skiftet är slut så kommer dyker det upp en man på branstationen som Aia inte har träffat förut. Han ropar efter Amber som himlar med ögonen.
-Aaargh! suckar Amber. Det är min syssling på pappas sida. Han drömmer om att bli en riktig skjutjärns journalist och terroriserar mig jämt med sina frågor. Plöstsligt får Amber en slug blick i ögonen. Nu vet jag! Skulle inte du kunna snacka med honom? Du är en fräsch vind här i staden så han skulle verkligen älska att fråga ut dej!
Aia är fortfarande hög på känslan av att ÄNTLIGEN ha hittat sig kall i livet, att äntligen få göra det hon drömt om sedan hon var en liten flicka. Så utan att tänka sig för så tackar hon ja. Hon visar upp honom till överalvkoven som också används som TV-hörna. Han har 1000 frågor: Varför flyttade hon hit? Vad var hennes mål i livet? Vad var det som lockade henne hit? Vad tyckte hon bäst om med att vara brandman. Han riktigt bubblade av frågor och hon svarade så gott hon kunde. Hon kunde inte låta bli riktigt att börja dra på mungiporna åt den ivriga unga mannen. Framför allt för att hon så väl kände igen sig i hans passion. Efter en halvtimmes intervju så skakade de hand och gick ner för trappen. Han lovade dyrt och heligt dessutom att eftersom Aia var så förtjust i att meka så skulle han hålla korpgluggarna öppna under sina turer runt på stan efter grannar som behövdes lite extra hjälp. Aia log tacksamt. Som alldles nybliven brandman tjänande hon inte särskilt mycket och varje öre kunde hjälpa henne att tjäna ihop pengar till den försiktiga renovering hon ville göra på Faster Em's stuga.