Kapitel 1.10 Tager du denna.....

Datumet för brölloppet bestämdes kort därefter. Varför vänta, när du lever på lånad tid? De bestämde för att ha en mindre form av bröllopp. Gifta sig hemma, men ändå bjuda in några av deras närmaste vänner och kamrater.

 

-Jag lovar och svär, att älska i nöd och lust, tills döden skiljer oss åt.

Kyssen de gav varandra när de hade avgivit sina löften hade en bitterljuv sötma och de hade bara ögon för varandra. Vad spelade det för roll att ingen av dem hade klätt upp sig särskilt mycket. Hon var hans, han var hennes - DET var det enda viktiga i världen nu!

 

Under tiden som Aia och Arne stod under brölloppsvalvet och avgav sina löften roade sig de inbjudna gästerna kungligt. Flera av dem verkade helt betagna över det som pågick mitt framfär ögonen på dem. Det fanns dock andra som inte verkade lika roade och varför gav den där brunetten Aia arga blickar som nästan verkade kunna döda?

 

Efter vigseln så var det tårta och tal. Men festen tog egentligen slut ganska snabbt efter det. Men Aia och Arne klagade inte. Inte egentligen. Det var så skönt att sitta där vid köksbordet, äta bröllopstårta och bara vara helt enkelt. Deras köksbord, deras tårta, deras liv tillsammans. Kunde det vara bättre?

 

Slutet gott allting gott! Ja, till och med Milo hittade en lekkamrat och var väldigt nöjd och belåten med det! Storleken spelar ingen roll, eller hur?