Kapitel 1.8 För Evigt - Hur länge är det egentligen?

 

Nästa dag måde Aia bättre och Arne lyckades till och med övertala henne att följa ner till Höstfestivalen. Det var festivalens absolut sista dag och hela festivalplatsen myllrade av människor. När de gick förbi ett fotobås så var Arne inte sen att dra med henne in. Hon överfölls av en plötslig fnittrighhet och hade svårt att stå still när blixtarna flashade, men behärskade sig.

Aia ville ta en paus för att kolla hur fotona blev. Hon var lite nojjig när det gällde hur hon gestaltades på bild och ville egentligen inte. Men hur kunde hon säga nej till Adde? Adde, ja han bara skrattade och drog iväg henne till äppel-pallar tävlingen istället. De var ett bra team, men förlorade stort mot sina motståndare eftersom Adde hellre stod och gjorde grimaser och skvätte på Aia tills hon var totalt dyngsur.

 

 

-Vänta lite, flämta Aia. Jag måste pausa lite för att hämta andan!
-Pausa säger du? Börjar min dam kanske bli lite gammal och grå? Skall jag hämta rullstolen åt Frun? skämtar Arne
-Säg inte så! Jag vill inte bli gammal! Jag vill inte att den här dagen skall ta slut! Om vi bara kunde stoppa tiden!

-Jag vet minsann hur vi skall stoppa tiden, nästan spinner Arne och drar Aia häftigt intill sig. Han kysser henne så att hon nästan tappar andan och jo - nog känns det som om tiden står stilla!
-Wow! säger Aia nästan andlöst en lång stund senare. Du kan verkligen stanna klockan!
-Aia darling, jag blev kär i dig vid första gången jag såg dig och har varit kär i dig ända sedan dess. Om jag kunde skulle jag plocka ner solen och månen till dig. Nu kan jag inte  det, utan vi får se till att leva i nuet och ta vara på varje minut, varje sekund vi har!
Aia svarar inte, utan kysser honom igen....

När de sent om sider kommer tillbaka till Aia's hem så upptäcker  det att de inte är de enda som har haft det roligt under dagen. Milo verkar ha rullat sig i varenda lerhög som han har kunnat hitta och sedan några till, för han stinker som en hel avfallstunna. Arne erbjuder att ge hunden ett  bad, medan Aia går upp och läser en stund.
-Du vet inte hur bra du har det du Milo, muttrar Arne. Inga bekymmer i världen och all tid du kan önska dig att göra precis vad du vill. Vad har jag? Lånad tid och alldeles för mycket jag vill göra. Livet är INTE rättvist, vet du det?
Milo, vad gör han? Tja, han ger husse en slick på näsan och passar sen på att rymma upp ur badkaret och lämnar små vattenpölar över hela köksgolvet.

Uppe i sovrummet är Aia helt omedveten om dramat i badrummet. Hon har istället letat rätt på en ram och ramat in fotot det fnissiga fotot från dagens festival. Hon står kvar en stund och bara tittar drömmande på fotot. Det här har verkligen varit den bästa dagen i hennes liv! Och det fantastiska är det kommer flera! Många flera! Det är vi nu äntligen och inget kan komma emellan oss!