Kapitel 1.4 Nya Vanor och Gamla Vänner

För Aia började dagarna lägga sig i en rutt. hon gjorde samma sak dag efter dag. Vilket var oerhört skönt och lugnandge för henne tyckte hon själv. Hon tyckte verkligen inte om förändringar!

Hon blev hämtad av Amber utanför tugan klockan 4 varje eftermiddag och tillsammans åkte de till brandstationen. Väl där så brukade hon fokusera på att försöka hålla saker och ting så upto date som möjligt. Väl fungerande saker och underhållna larm och bilar var A och O för henne. Och det var väl inget fel med att få känna sig trygg eller?

Till och med bränderna var de samma, om än bilarna i garaget blev snyggare… Aia lärde sig snart att hushålla med sina dyrbara timmar på stationen. Hon försökte lägga så mycket tid hon bara kunde på att meka, lära sig mer om brandmannayrket så klart. Och hon försökte till och med få tid över till att träna! Det hindrade henne dock inte från att se till att hon fick sin skönhetssömn när lugnet äntligen la sig över nejden… Sov gott Aia!

De första dagarna hade Aia alltid haft med sig Milo till stationen. Men efter ett par söndertuggade bordsben och lite pölar på golvet insåg hon att jo, det var nog bäst om Milo fick stanna hemma istället. Han började ändå bli så pass stor att han inte led någon större nöd i den lilla stugan. Så när Aia kom hem varje dag var det ett kärt återseende. En massa kramar, pussar och en och annan slick i ansiktet också!

Någon vecka efter hennes intervju med Ambers vän så började telefonerna att ringa. Det var invånarna i staden som hade hört att Aia var en fena på att laga saker. Om och om igen så började det ramla in önskemål om att: Kan du inte laga si och så åt mig så är jag skyldig dig en tjänst sedan? Aia skulle allra helst sett att det hela utmynnande i reda pengar. Men hon hade sällan hjärta att säga nej.En sen lördag eftermiddag så hörde hon så talas om att det fanns en kille som brukade hålla till nere på torget som hade utmanat henne till att förklara vad 17 det var som var så bra med teknik – EGENTLIGEN? Utmaningen, som dessutom skulle ge henne mycket goa simdaler i plånboken, lät visserligen lite suspekt. Lite för bra för att vara sann. Men simdaler är ändå simdaler, eller hur? Hon piffade till sig lite. Kom till och med i håg att borsta tänderna 3 gånger innan hon gick ner. Det var inte särskilt svårt att hitta killen som utmanat henne – han stod högst uppe på ett bord och orerade om att livet minsann var bättre med fast telefoni och när kobra bara var en orm och inte en telefon! Aia skakade förundrat på huvudet. Vad var det här för galenpanna egentligen? Dessutom blev hon irriterad på sig själv för att en inre röst inom henne sa att hon hade träffat på honom förut… Det var något kusligt välbekant att hon nästan ville skrika. Fast besluten att både vinna debatten och ta reda på vem han var vinkade hon ner honom för att börja operation Övertalan.

Diskussionen flöt på över förväntan bra. På varje argument han kom med så hade hon ett motargument. Allt flöt på så oerhört bra. Det var som om de båda dansade en väl inövad verbal dans. En tango för två som de båda dansat många gånger förut. Vilket gjorde Aia ännu mera noijig så klart.
-Jag känner dig eller hur? for det ur henne till sist. Har vi träffats?
-Stjärnor och stenar Aia! kom det nästan som ett morrande från hans strupe. Känner du verkligen inte igen mig? Gick jag så fort att glömma trots allt?
Aia flämtade till.
-Adde? Är det verkligen du?
Adde nickade jakande och log det där nästan fåraktigt charmiga leendet som först fått henne upp över öronen förälskad i honom.
-Suprise!
Och nog var det en överraskning alltid! Att möta sin allra första kärlek efter så många år. Den kärlek som gjort att ingen annan kunde ta hans plats därefter…….